Well, nu är jag här igen. Så okej nu ska vi se… Vad har hänt. Jo en himla massa!
Jag bor på den engelska landsbyggden. Med lummiga vackra trädgårdar, radhus i tegel med olika färg på dörrarna och tegelmurar längs den svarta asfalten. Det ligger en affär på andra sidan gatan, som säljer det mesta småsaker man kan tänkas behöva. 140 gram choklad för 12 kronor, mycket överkommligt tycker jag. Stackars mina tänder, de håller nog inte med! De har även filmer man kan hyra för ungefär 30 kronor, vilket jag också tycker är väldans prisvärt.
Går man uppför den lilla backen och svänger vänster vid krykan, sedan höger vid nästa korsning, går förbi gullets väg och nedåt så kommer man till stora fält av åkrar. Det ser ut som en engelsk dröm. Vilket det också är på sätt och vis. Min Engelska dröm. Allt är fantastiskt här! Jag bor med Mamman Jo, pappan Mark och lillasystern Ella – jag är storasyter i den här familjen också. De är min nästanfamilj. Jag behandlas som en vuxen, men med en ömhet som man visar barn. De är omtänksamma och vill alltid veta att jag har det bra och mår bra. De skäller aldrig på mig, inte ens när jag gör fel. De bara förklarar vad som kan göras bättre – men med ett ”åh, snälla, tror du att du skulle kunna göra så här istället?” eller ”jag brukar göra så här, men det där går säkert bra att göra” och ”vill du att jag visar dig hur jag brukar göra eller klarar du dig fint?”. Alla är så himla snälla och välkomnande här! Jag känner nog halva byn vid det här laget haha! Vicky som jobbar i en av de lokala pubbarna, är 18 år och jättesöt. Hon och jag ska in till staden någon dag och festa tillsammans. Killarna i det lokala fotbollslaget är hur roliga som helst, de är vänner till familjen så jag har träffat dera föräldrar också. Om jag vill åka in och festa någon gång eller helt enkelt vill åka in till staden någon kväll av någon outgrundlig anledning – så följer dem gärna med och ser till att inget händer mig. Alla är jättesnälla och beskyddande! Jag känner mig så hemma och trygg här.
På morgonen kliver jag upp runt 7.20-7.45, gör frukost till mig och Ella medan mamman Jo väcker sin dotter. Ofta ligger hon en stund i sängen och läser innan hon går upp. Vid 8.00-8.10 brukar vi ha ätit klart, och jag hunnit göra hennes lunchlåda. Hennes lunch består av en banan, ett tjugotal vindruvor, en chokladmuffin, en chokladpuddingliknande yoghurt, en pastasallad och/eller en vit smörgås utan kanter, skuren i fyra delar från kant till kant, med smör och riven cheddarost på.
Därefter ser vi till att borsta tänderna och tvättar ansiktet. Sedan byter Ella om till skoluniformen som består av en grå kjol, vit skjorta och en röd kofta. Sedan tråcklar jag på henne strumpbyxor – himla meckigt, men jag börjar få in det nu hihi. När vi är klara med det är det dags för håret. Hennes blonda hår kammas snabbt igenom och sätts upp i en tofs (det är litehalvpilligt att göra det i någon annans hår). Klockan 8.45 lägger jag ned den rosa flaskan med appelsinjuice och den gula Ella-flaskan med vatten i hennes ljusrosa skolväska. Hjälper henne på med de små nätta svarta skorna med spännen, och sedan den stora fluffiga jackan som håller henne varm. Dags att gå! 8.47!! Sätter på mig mina vita ballerinaskor med spänne i diamantliknande plast (åh, vad vackra är de äkta? - Lika äkta som bibliotekets guldmedaljer för barn). Nöjda går eller hoppsar vi hand i hand, med den ljusrosa skolväskan och den mörkrosa lunlådan till skolan som ligger omkring 2-3 minuter bort. En megakram och en puss på kinden utdelas mellan oss, och hon studar in i skolbyggnaden. Själv traskar jag hemmåt för en timmes sömn. När jag sedan vaknar brukar jag tömma papperskorgen, vika in den torra tvätten, trycka på startknappen till tvättmaskinen och plocka i och ur diskmaskinen. Efter ca 30 minuter – en timme är jag klar. Vilar för det mesta, sitter vid datorn, promenerar eller läser. Har varit himla lat på senare tid – väldit skönt. Lovar! Jag gör i ordning någon form av lunch och äter innan jag hämtar Ella.
Sedan omkring 15.10 traskar jag iväg och hämtar Ella från skolan. Vi småpratar hela tiden och hon är mer pratglad än jag haha. Nåväl, när vi kommer innanför dörren gör jag oftast pannkakor, eller fruktansikten (bananhår, vindruvs hårband, grapefrukt munn etc). Medan Ella äter plockar jag med hennes lunchlåda innan jag gör henne sällskap vid bordet och småpratar. Efter maten så tävlar vi med något.. Twister, ker-plunk, battleship, städning… Vad man nu kan komma på. Idag hade vi städartävling, hon städade sitt rum och jag köket. – Jag vann, men det var himlans nära hihi. Sedan så övar hon trumbon eller läser något. Idag har vi dessutom målat! Ella har startat en klubb i skolan, en Secret Agent Clubb – SAC. Vi har gjort medlemskort idag och en klubbsymbol. Ella blir lätt demanding – kontrollernade… Nazi-tendenser. Vilket jag också har när jag sätter den sidan till, så jag manövrerar henne lätt. Inte hennes kompisar dock. Så vi kom gemensamt (läs, jag fick henne att tycka att det var en bra idé) fram till att de alla skulle få vara ledare i tur och ordning varje vecka. Men att Ella skulle få bestämma turordningen, som ska följas till punkt och pricka alltid. Så vi la namnen i en hatt och skrev listan. Alla glada, alla nöjda. Jag är defintivt nöjd. Vill ju att hon ska få vänner i skolan, och folk är inte så nöjda att bli hunsade. Men om alla hunnsar lika mycket så är det ju rättvist och alla kommer vara så gott som nöjda. Det finns i alla fall god potential.
Dagarna flyter på lätt och det känns inte som om jag har varit här i tre veckor. Men det har jag. Dock så gör det alldeles ont i hjärtat av saknaden efter min älskade Tor. Min lillebror, mamma, pappa och Molly… Alla mina vänner såklart. Jag och Julia har bråkats och blivit vänner igen - himla skönt att vi löste det. Tack vare Antons små knuffar på både mig och Julia satte vi oss ned och löste det. Det hela gick ganska snabbt och smidigt. Luften känns nu rensad mellan oss och jag är glad att ha min bästa vän tillbaka. Jag tänker på allihop där hemma lite nu och då. Men det känns på något sätt ändå bra, för jag får sakna och längta. Det betyder att jag har massa människor runt omkring mig som jag älskar. Människor som finns hemma när jag kommer tillbaka.
Ska hälsa på på min födelsedag. Då blir det maskerad med pin-up och pimp tema. Vet inte riktigt var ännu, eftersom det är osäkert om vi får lokalen eller inte. Så inbjudningarna är inte skrivna än. Men det kommer!
Jag har beställt en korsett! Den är ursnygg! Har längtat så länge efter att kunna köpa en i min storlek. Tack, tusen tack Tessi som hittade den.
Tessi håller på att skriva en berättelse, och jag ska skriva en parallelberättelse med den karaktär som baseras på mig. De gångerna våra karaktärer möts, så möts de i båda berättelserna och händelserna är dem samma, men ur två perspektiv. Vilka pressenteras i två versioner. -komplicerat? Nja, lite. Men tillräckligt för att det ska vara intressant, och tillräckligt okomplicerat för att vara genomförbart. Kul med små projekt emellanåt! Nu har jag ju tid också (=
Tills vi hörs igen, KRAMILIKRAM! <3
Ps. Megamycket kärlek till Tor. Jag älskar dig över allt annat och saknar dig så förfärligt mycket mest hela tiden. Du är en så stor del av mitt allt, och jag hoppas att jag alltid får älska dig. Du gör mig så lycklig.
Ps2. Jag är glad att du är en del av mitt allt igen Julia. Jag älskar dig min Flickhunk!
